It always seems impossibe, until it’s done. – Nelson Mandela

Jag har just kommit hem fån Syd-Afrika. Jag tycker att Syd-Afrika är et land alla borde åka till. Varför?

Vacker natur? Hajdykning? Många djur? Skönt klimat? Jovisst. Men mest för att Syd-Afrika har en skrämmande historia som vi måste lära oss av. En historia man lär sig alldeles för lite om i skolan men lär sig jättemycket om genom att vara på plats.

1948 infördes Apartheid i hela Sydafrika. Med en väl utarbetad lagbok segregerades vita, svarta, färgade och ”others” från varandra. Hela distrikt tvångsförflyttades till ”enfärgade”  Townships. ”Bantu-education” infördes. En utbildning som uteslöt flera ämnen och lade ner nivån på de återstående. Alla svarta och färgade var tvungna att få den här lägre utbildningen. De hade ingen rätt att studera vidare. Det fanns bibliotek för vita och det fanns bibliotek för svarta. Bänkar för vita och bänkar för svarta.

Så föråldrat, eller hur? Sådan enfaldig och idiotisk rasism. De gamla kolonisterna var verkligen galningar! Apartheid upphörde 1994. Då var jag 1 år. Och hur ser det ut idag då? Jag menar inte i Sydafrika, jag menar i Sverige. Hatbrott mot svarta ökar. Sverige Demokraterna växer. Äckliga rasistiska skämt dras på arbetsplatsen. Säger man emot är man bara föööör ”PK”. Afrosvenskar blir kladdade i håret, av alla de möter utfrågade om sitt ursprung, mötta med fördomar, förväntas skratta när vita klär ut sig till ”blackfaces” och driver med det de tror är afrikansk kultur. Jag vet att jag själv har varit en del av det. Jag vill aldrig vara det igen. Jag själv har aldrig varit utsatt för diskriminering, jag föddes med vit hud, med ett sjukt privilegium. Jag vet inte vad rasism innebär. Jag försöker förstå för att kunna vara med på att stoppa det.

Vi måste veta om att rasismen finns, fortfarande och inte bara bland skinheads, för att kunna sluta upp med den. 

Och visst handlar detta också om att låta alla få samma villkor i handeln. Om att inte låta någon vara slav. Om att inte utnyttja länder som inte har lika hög ekonomi som många västerländska länder. Om att inte agera som om någon endamänniskas liv spelar mindre roll än någon annans.