Engagemang

Inte långt efter Sydafrika skrev jag ett inlägg om socker i Swaziland. Summan av kardemumman i det inlägget är att om bara efterfrågan på Fairtrade-varor ökade skulle skillnaden vara enorm på de plantager där socker odlas. Läs gärna inlägget här för en lite mer förklarande redogjörelse.

Det är alltså av hög prioritet på min ”att-göra”-lista att öka efterfrågan på Fairtrade-varor. Och många är med! Både enkla och storslagna initativ genomförs åt höger och vänster i Sverige och i Norge. Det är roligt att vara med på. En liten solksenshistoria:

Mina vänner i Framtiden i Våre Hender och jag funderade på vad vi kunde göra för att uppmärksamma  Tromsø-borna om vad Fairtrade är för något. Varje månad håller FIVH ett frukost-seminarie på biblioteket i Tromsø centrum. Där har de haft olika teman som kan knytas till det organisationen jobbar med. Vi ville ha ett Fairtrade-tema en av dessa mornar. Vi bjöd in butiker att ställa ut vilka produkter de säljer som är Faitrade. En kvinna från den norska blomsterbutik-kedjan ”Mester Grønn” kom och berättade om butikens långa samarbete med Fairtrade. Butiken erbjuder endast Fairtrade-rosor. Hon berättade historier från ros-odlingarna, och hennes engasjemang över att få jobba i en butik som prioriterade omtänksamhet och jämlik handel lyste igenom när hon berättade.

Jag höll ett kort inlägg om hur Fairtrade fungerar, vad som är kriterierna och vad det gör för skillnad i praktiken med några exempel från Sydafrika. Jag ställde också lite frågor ut till salen ”Vems ansvar är det att råda bot på fattigdom?”, till exempel.

Nu till det fantastiska. Efter att seminariet avslutats satt en grupp tjejer kvar och pratade. De tyckte att Tromsø behövde en facebookgrupp om Fairtrade för att alla som bor i Tromsø ska kunna tipsa varandra om var man köpa rättvisa alternativ. Gruppen startades där och då och fick snabbt över 30 medlemmar.
Och så frågade sig tjejerna, varför är inte Tromsø en Fairtrade City? Att vara en Fairtrade City innebär att kommunen bland annat måste:

  • Driva aktivt informationsarbete om Fairtrade genom kampanjer i kommunen.
  • Servera Fairtrademärkt fika på alla kommunala instutitioner samt ett visst antal större instutistioner i kommunen
  • En viss mängd Fairtrade-varor måste finnas tillgängliga i lokala butiker för allmänheten att kunna köpa.

67 kommuner i Sverige är Fairtrade Cities och 38 kommuner i Norge är det.

En tjej i den här gruppen som satt kvar efter frukostseminariet, Amanda, skickade in en fråga till kommunen om möjligheterna för Tromsø att få en fairtrade-certifiering. Hon fick svaret att hon kunde få närvara på nästa kommun-möte och ställa sin fråga direkt till ordföraren. Att hon och hennes vän Maja gjorde detta snappade lokaltidningen upp och en lång artikel om engagemanget och om Fairtrade blev resultatet:

skjermbilde-fra-2017-01-07-172808

skjermbilde-fra-2017-01-07-172855
Läs artikeln i sin helhet här.

Responsen var så positiv från ordföraren att sannolikheten nu är stor att han får med sig resten av kommunen på att genomföra certifieringen. Om inte, kommer Amanda och Maja gå dit och ställa sin fråga igen. Och igen.

Facebookgruppen, en tidningsartikel som upppmräksammar fairtrade, de ca 30 som var på semiariet, att Tromsø kanske snart blir en Fairtrade City – allt detta samlat kommer att öka eftefrågan på varor som är certifierade med Fairtrade. Initiativ som dessa över hela Skandinavien kan öka efterfrågan avsevärt. Och då, då kan vi böja prata om en ökning av socker sålt med Fairtrade-märket på. Och då, då kan vi snacka förändringar på plantagerna i Swaziland. Heja engagemanget!

Annonser

Gör mig arbetslös

20161203_114224
”Jag jobbar häcken av mig varje dag med målet att inte ha något jobb imorgon.” -Henrietta Eurenius, Fairtade Sverige

Som en sista instans i kursen jag går om Fair Trade på Röda Korsets Folkhögskola, deltog alla vi kursdeltagare idag på Schysst Jul i Stockholm. En julmarknad med schyssta varor, mot både människorna som tillverkar varorna,människorna som köper dem och mot naturen. Marknaden var ett hav av underbara affärer och aktörer som ställde ut sina produkter. Visst finns det alternativ!

Detta är alltså vår sista kurshelg tillsammans. Vi har berättat för fler om Fair Trade som vi upplevde den i praktiken i Sydafrika och i Swaziland, visat foton och film, och så har vi också fått sitta och bara lyssna och lära mer. Henrietta på bilden höll ett inspirerande föredrag för oss om hur man kan engagera sig vidare. Tröskeln är låg. Vill man även göra något mer utmanande än de informations-aktiviteter med låg tröskel finns massor av hjälp att få.

Henrietta gick samma kurs år 2009 som jag går nu. Idag jobbar hon för Fairtade Sverige med att utarbeta informationsmaterial om vad Fairtrade är och göra det lätt för dem som vill att engagera sig. Under den timme hon pratade med oss fylldes jag av så mycket lust och energi att göra grejer, för att lyfta producenter ut ur fattigdom, och för att, som hon säger är målet – göra henne arbetslös. För Fair Trade ska inte behövas. Trade ska vara Fair i sig själv. Det är målet för alla som jobbar med det här.

När blir vanlig handel schysst handel?

Det har kommit en ny rapport om några av H&M’s huvudleverantörer i Kambodja. H&M försöker ju jobba med sin etiska profil och det som kallas uppförandekod. De leverantörer som har bäst förhållanden kallas för platinumfabriker. Nya granskningar visar på några allvarliga brister hos platinumfabrikerna. Läs om fynden i den färska rapporten här: fairaction.se

Jag skriver ut ut några viktiga punkter, direkt citerat från fairactions artikel om rapporten:

  • Månadslönen (utan övertidsersättning) vid de tre platinaleverantörerna är i genomsnitt 173 dollar i månaden (ca 1468 kr). De intervjuade arbetarna i rapporten uppskattar att en lön som räcker till grundläggande behov som ordentlig mat, boende och sjukvård skulle ligga på ca 320 dollar (ca 2715 kr).
  • Mellan två och fyra sömmerskor svimmar av utmattning varje månad på de tre platinumfabrikerna. Detta innebär totalt att 70-140 arbetare svimmar i dessa fabriker per år. Arbetarna rapporterar om mycket höga temperaturer i fabrikerna under den varma årstiden.
  • På två av platinumfabrikerna är arbetare anställda på kontrakt så korta som två till sex månader. Hotet om utebliven förlängning gör att arbetarna inte vågar organisera sig fackligt eller kräva rättigheter som föräldraledighet. Undersökningen visar också att även arbetare som har varit anställda längre än två år har korttidskontrakt trots att det är olagligt i Kambodja.

H&M vill inte vara elaka. Men gör de allt de kan? Den här artikeln i Aftonbladet som omhandlar samma rapport menar att de skulle kunna göra så mycket mer för att Kambodjansk lag ska följas hos leverantörerna och för att de anställda ska få något som liknar en levnadslön. Hur svarar H&M på detta? De trycker på vikten av att vara ett etiskt företag och säger att de gör vad de kan, läs mer här: H&M.

ethical-consumption-1111

Skulle detta ändras om väldigt många konsumenter valde andra klädbutiker och märken, som är genomgående etiska? Jo, det skulle nog stressa H&M litegrann. Det är väl det H&M är allra, allra bäst på – att möta sina kunders önskningar så snabbt som möjligt, det är därför de är stora och det är därför topparna inom företaget antagligen tjänar mer än min hela släkt. H&M är egentligen bara ett exempel på de flesta jättar inom textilindustrin (Zara, BikBok, Carlings o.s.v), och att rapporter som det här ges uppmärksamhet kanske kan ändra konsumentvanor hos fler shoppare. Jag menar, kanske kan då jättarna ändra sig för att möta kundernas efterfrågan, kanske kan hela textilindustrin bli bättre, fräschare, lukta mindre ruttet? Isåfall skulle vi inte behöva ”Fair Trade” – om vi kunde slippa en skillnad på ”Regular Trade” och ”Fair Trade”.

Hur visar man då jättarna vad man faktiskt efterfrågar? Det borde inte vara så svårt. Det borde göras lättare. Men här har ni en liten tipslista från mig:

  • Rank A Brand är din nya favoritsida. Här kan du kolla upp märket du tänker köpa. Du kan se hur det märket jobbar med rättigheter för arbetarna, miljöhänsyn, löner, o.s.v. Allt rankat av oberoende organ. Du kan hitta listor över mest etiska märken och andra saker som hjälper dig att använda din konsumentmakt.
  • PeopleTree säljs även i Sverige. Det här företaget har fina kläder och startade för att ge goda arbetsförhållanden, de började med andra ord i rätt ände och det verkar inte som nåt gått snett efter det!
  • Den här punktlistan fick bara tre punkter. Det finns fler exempel på bra märken med genomgående god etik, bland annat Nudie Jeans. Fortsätt gärna googla och hitta fler som du vill heja på genom att handla från dem. Samtidigt som du låter jättarna tappa lite support tills de ändrar beteende.

 

img_0601
Koftan jag köpte från PeopleTree i somras funkar till allt och jag bär den med stolthet.

Changing society

How to change a society built upon an oil-economy into a green society? That was the theme of Friday’s day-conference for students and people active in society-planning. As mentioned in an earlier post I am studying society-planning in Tromsø in the north of Norway now, the country where Brundtland stated the expression ”sustainable development”, including social, enviromental and economical sustainability in 1987.

This is not a blog mainly about climate and enviromental questions, but still, an unfair destribution of the global wealth and climate-change are tigthly connected. The droughts and the unpredictable rain-periods (periods that used to be predictable) makes production and survival even harder for small farmers – the people who produce coffee, cocoa, cotton etc. for the western world. And what do we do in the western world? Keep spouting out old fossiles into the air that we’ve found deeply buried in the ground (talking about oil)  – hereby wrecking the balance in the climate and keeping the profit to ourselves, while countries further south pays the enviromental price. Maybe I’m just painting it black but in my opinion, countries like Norway, Sweden and so on paints a lot too much black with their oil. Yeah, we don’t have oil ourselves in Sweden but we consume it so it’s not that big a difference.

fli-food-production-climate-change

The day-conferance was about this; how can we use less oil and rebuild the society to something less dependent on oil?

What is always wonderful about occassions like the conference about a greener society is that you meet people who in different ways engage in questions about sustainability, both enviromentally and socially. People wanting to change things is really the only thing that ever has changed things. Doesn’t that fill you with hope? It’s actually possible, the global wealth inequality can be changed.

One step in the right direction is the norwegian organization ”Framtiden i våre hender”, in english”The future in our hands”. On the conference I got to speak with Svein-Gunnar Karlstrøm, the region-leader in Tromsø of this organization – a man fullheartedly engaged in theese questions but without ever pointing the moral finger at anyone. In harmony with Fair Trade, this organization have been pushing for a law on letting the consumers know about where their clothes have been made, and under what conditions. You can show your support to this and sign the campaign here: http://www.framtiden.no/jeg-vil-vite-ja-til-etikklov.html
Their website is stuffed with tips and knowledge, helping individuals to become consumers who take responsability for the future,  check it out here: http://www.framtiden.no/ .

Fair Trade Forum

Let’s start this post personal. I’ve just changed my life big time and moved from Stockholm to Tromsø, were the world’s most northern university is situated. Here I’ve started my bachelor in Society Planning and Cultural Understanding. I love it.  I’ve also moved into a new apartment where the internet hasn’t collaborated with my computer, hence the silence on this blog. It started working this week so from now on, a new post is to be excpected every Sunday.

Theese are my new surroundings and they make me happy as a child, every day.

The weekend before I left for Tromsø I experienced ”Fair Trade Forum” in Gothenburg. This was a happening with a lot of people loving to show some alternatives to how we usually consume today. Us Students from the Fair Trade course showed a movie and pictures from South-Africa and we got to join lectures. movie-shows and workshops about sustainable consumption.  I learned so much. Let me to share some of it with you.

20160818_205654

This is from the photo-exhibition my fellow course-mates showed during the weekend. The pictures are from their visits on Fairtrade wine and teafarms in the west of South Africa. It shows very much power from the premium. To buy Fairtrade-wine in the store really makes a huge difference in the workers life. Farming-employment is one of the toughest employment you can have around theese areas and on a ”regular” farm it’s not always very pretty…

20160819_162516

Cool opportunities to buy fair and awsome clothes were presented around the area. I got my first garment from People Tree, one of the pioneers in Fair Trade clothing which I now rock almost every day. With the smash-in-the-face-message on the bag hanging on the wall (#fuckfastfashion) I also want you all to take my advice and see The True Cost now or tomorrow, or at least the next time you’re planning to see a movie. It will entertain and engage you, even if you don’t have a preunderstanding in the subject.

I did as the bag on the wall told me, I got a turban for free on the festival-area, and the next day -wow, a new scarf!

20160918_123340

In one of the workshops we could design our own bag, and that was fun to try. This is my new shopping bag, instead of buying new plastic-bags every time I go to the store. It says ”Think first, take action later” or ”shop later” which is the same word in swedish. This  is a typical saying in Sweden.

Just imagine, if every one could do that. If we actually could stand in the grocerystore and think it through, if the impact from this product has been positive to the world and it’s inhabitants or not, and let our actions, our shopping, be decided by that thinking. That would really present a pressure to the companies and the stores, a pressure they could not ignore our try to sneak out from.

The problem with the bag is, I spelled the word ”take/shop” wrong. It’s supposed to be ”handla” and I wrote ”hanla”, I left out one d. When my friend pointed this out for me I was a little struck by the irony in it all; me, not at all thinking before I made the action of putting that on a never-disappearing print. Oh well, so much for my ”high moral”.

One Desteney in South Africa

Name: Desteney
Age: 28
Family: Daughter 4 years old, son 6 years old. Mom and dad and a younger sister.
Hobby: Music; sings and plays the keyboard and the drums.
Task at Rain: Making the Baby-series and the Bee-series.
If I had a superpower: Reed people’s minds!

Our first day at the Rain-factory we were met by a huge choir of workers, singing us Swedish girls off our feet. In the middle of this choir was Desteny, a woman you can say is the word “charisma” personalized. She was leading the choir with a gospel-voice that sent goose-bumps from our hair-roots to our toe-nails.

We’ve gotten the privilege to get to know Desteney a little bit closer during our days at Rain. She’s told us about herself and what it is like to work at Rain.

“My work means a lot to me. At the time I started working at Rain I was low, and it was the work at Rain that lifted me up. Because here I’ve been uplifted as a person, learned new things and been given new responsibilities and that is something that encouraged me to do better.”

Earlier, Desteny has been working at the local museum in Swellendam, at the bank and at various preliminary jobs. She had been without work for a while when she heard about that they needed people at Rain through her mom’s friend. “I went there, and the same day I started working!”. She has now been working at Rain for four years. She has went from being an assistant to the candle-maker, to be doing the candels herself and train new people to make candles and then to be making the baby-soaps and the bee-products, two quite new series where Desteny got to be part of the pioneering. She feels like she has developed as a person from getting new responsibilities and learning new skills.

Actually I’m excited to go to work everyday because we have a lot of fun, it’s not ‘all work no play’ and there’s different things to do everyday, different recipes, which is very good for me because I easily get bored”, Desteny explains, and it reminds me about the factory where it’s always a bit hard to get to talk to Desteny, because you seldom find her sitting still. She runs small errands all day and while she’s working on her station she’s almost dancing at the same time.

But “all work no play” is in some ways true anyway. Desteney explains about a pointsystem where you can get a bonus to your monthly salary, if you’re late your points go down and the other way around if you attend to work on time. She says there is always someone watching your behavior. Every year the workers have a discussion with someone in the management-staff about things that have been good versus bad during the year and the salary is then raised based on your behavior.

People always want more money, me too, so I will never be satisfied with my salary but I can’t complain. What you need (as a living wage) is enough to buy efficient clothing for yourself and to provide for your kids. People live very cheap around here so a living-wage don’t have to be very much. I would say 3500-4000 rand a month”.

When I ask what she wishes to be able to buy the answer comes fast: “Shoes, I have a weakness for shoes” and the sentence is followed by a big and warm laugh. “I can buy shoes now but I don’t buy as many as I used to, I have enough”.

Something that I got to understand from our talk with Desteney is how Fair Trade never is only about the wage. The glow in Desteney’s voice when she talks about the many different oppurtunities she got at Rain, her dreams about studying and becoming a nurse and how the company encourages that, how she always can talk to her boss if something is wrong, how they bring in heaters when she’s cold and fans when she’s hot, how her colleuges is her second family, all of that she spekas about with such warmth that it goes straight to my heart. Everyone should have a workingplace where they are respected. That is something we should ask for when we go shopping. Because I actually think that we can affect that.

When Fair Trade doesn’t work.

(I realize I should continue writing in english, because I can see that readers from the US, France and the UK have been on this site, and I want everyone to feel welcome. But anyway, the following post I wrote before I realized the need for writing in english, so I won’t take the time to translate it now. I refer my english readers to google translate for this post. But in the future, my posts will be in english.)

Rain är tydligtvis ett lyckat exempel på Fair Trade. Inte ett perfekt företag, men det verkar i ett land där ca 7% av befolkningen betalar skatt och dit fyktningsströmmen är enorm varje år. Ett land med pressad ekonomi helt enkelt. Hela landet behöver nå utveckling innan en västlig standard på lön och arbetsförhållanden kan nås. Men exemplet med Gail i förra inlägget kommer följas av flertalet liknande exempel med personer som mår bra av att gå till jobbet, för att Rain värdesätter sina anställda och har också resurser att göra det – tack vare en exklusiv marknad där många kunder vill betala för att veta hur produkterna är tillverkade (hud- och skönhetsprodukter).

Hur går det då för sockerodlarna? Råvaruproducenter?

Två ur studiegruppen, Hanna och Dorita, reste till Fairtradecertifierade sockerplantager i Swaziland under uppehället i Sydafrika. Där fann de torka, elände och åter elände. Så förstod jag det på vad de berättade för oss andra när vi återsamlades i Johannesburg.

Om man vill sälja sitt socker med ”fairtrade-gubben” på så behöver produktionen av sockret leva upp till vissa kriterier. Till exempel måste minst minimilön betalas till alla anställda, barnarbete får inte förekomma, man måste ta hänsyn till miljön, etc.

Med märkningen på sockerpaketet får producenterna minst ett minimipris för sockret som garanterat täcker produktionskostnaderna för det sockret, med rättvisa löner inräknade. I tillägg får odlaren ett premium som alla arbetare demokratiskt beslutar vad det ska användas till. Reglerna är att det på något sätt ska underlätta arbetarnas situation och ibland också bidra till utveckling i lokalsamhället. Till exempel byggs dagis så att föräldrar slipper ta med sina barn på jobbet, hälsokliniker, mobila bibliotek, underlättande utrustning inhandlas o.s.v.

Minimipriset ligger ibland över marknadspris och premiet ökar slutkonsument-priset med 2%. Så sockret i butikshyllan med fairtrade-märket är ofta dyrare än det utan. De flesta väljer det billigaste alternativet, så har vi ju lärt oss att det fungerar med utbud och efterfrågan sedan mellanstadiet.

Producenterna i Swaziland lyckas inte sälja allt sitt socker med fairtrade-gubben på. Endast 10% säljs som Fairtrade. Resten säljs billigare. Och producenterna får en ”normal” betalning för 90% av sitt socker, som inte täcker kostnader för att hantera torkan och ta hand om sina arbetare. Trots det driver de hela produktionen i enlighet med Fairtrades kriterier. Den bördan blir tung. Premiet blir litet. De Hanna oh Dorita besökte hade köpt mobila toaletter att ha med sig under arbetsdagen i fält och skyddskläder till alla arbetare genom premiet, och listan var lång på saker de behövde, de kunde inte komma överens om var de skulle börja med de små resurser de hade.

Socker finns i nästan allt vi äter. Men fairtrade-socker får sällan vara med i de förädlade produkterna. I en choklad-kaka med Fairtrade-gubben på är kakao, socker, vanilj och så vidare Fairtrade. Men Marabous kakor med ”Cocoa for life”, ja, det ser man ju på namnet att det endast handlar om kakaon. Hemköps nya egna chokladkaka har endast fairtadecrtifierat kakao – det ser man genom att det står ”Fairtrade cocoa-program”. Och så allt annat vi äter – bakelser, kex, glass, lösviktsgodis, när får vi Fairtrade-certifierat soker i allt det? Då skulle vi kanske kunna börja snacka om en lösning på torkan i Swaziland.

(Jag beskriver systemet inom Fairtrade International, som är den organisation som certifierar de flesta matvror vi köper i Sverige. Rain var istället certifierade av WFTO, där ser det lite annorlunda ut. Mer om det under fliken ”Om Fair Trade” i menyn.)